Det finns motståndare till allt. Ingenting har bara en sida, det finns alltid andra som ser på saker på ett annorlunda sätt. Om någon ens kan nämna någonting som man bara kan ha en åsikt om, så förtjänar de en stor eloge. Jag har vänt mitt sinne ut och in i ett torftigt försök att hitta någonting, men då utan att lyckas. Det senaste jag börjar fundera kring är den stora frågan om ätstörningar i olika former. Jag zappade runt bland kanalerna idag och hittade ett program på femman som handlade om supersmala kändisar. De tog upp vad kändisar gör för att hålla sig smala eller gå ner i vikt. Jag blev lite förfärad när jag hörde vissa av sakerna. Det är en utseendefixerad värld vi lever i, inte tu tal om saken. Som de sa i programmet, deras framgång beror på hur de ser ut. De känner pressen att se bra ut. Men vägarna de använder för att se ut som det krävs är rent ut sagt chockerande. De hade en top-fem lista över de populäraste metoderna, och om jag kommer ihåg rätt så var de tre översta:

1: Bantningspiller och cigaretter

2: Bomullstussar doppade i apelsinjuice

3: Vattenkrassesoppa (äter ingenting annat och innehåller lika mycket kalorier som ett äpple)

Börja med nr 3… Att bara leva på det verkar ju helt galet. Kroppen behöver näring för att man ska må bra och för att man ska orka med att faktiskt leva. Om man då inte äter någonting annat, hur orkar man ens gå upp ur sängen på morgonen? Nr 2… Det låter ju bara hur vidrigt som helst… Tanken på att stoppa någonting i munnen som jag använder som tillbehör för att ta bort nagellack med får det att vända sig i magen på mig. Sen nr 1: Bantnings piller litar jag inte på för fem öre… jag tror på att jobba för att gå ner i vikt… inte bara svälja en liten tablett. Cigaretter ska ju dämpa hungerkänslan har jag hört. Men sen tillkommer det ju en massa andra saker som lungcancer och andra hälsobesvär. Bilden som film och media ger allmänheten förstör många människors självförtroende och självbild. Men tyvärr är det inget man kan göra någonting åt, så länge som det säljer. Så länge allmänheten fortsätter prisa trådsmala, ohälsosamma människor och alla de skadliga metoder de använder så kommer det att finnas kvar.

Jag är en stor tjej. Jag gillar att äta, men jag försöker att äta rätt och inte svälta mig själv. För mig är det inget sätt att leva. Jag är hellre stor och njuter av det jag äter, än smal och svälter. Det är många som ser stora människor och tänker ”Herregud, vilken gris… hur kan han/hon bara äta så mycket? De måste vara sjuka…” Och ja, vissa lider av sjukdomar som gör att de äter mycket. Det kan tyckas vara en sjukdom och det kan åstadkomma många andra problem och åkommor. Men även smala kan lida av sjukdomar… Anorexia och bulimi är de som man mest hör talas om. Det är sjukdomar som gör att man får en felaktig kroppsuppfattning, och det är inte lätt att ta sig ur när man väl fastnar i det tänket. De som drabbas behöver oftast hjälp för att komma ur det och klara sig. Jag har svårt att förstå hur man kan göra så mot sig själv, och därför fick jag nästan en smärre chock när jag fick en länk till en sida som handlade om anorexia. Det var inte om symptom eller hur man gör för att undvika det. Utan det handlade om hur man kunde dölja det, vika knep man kunde ta till, 10 budord, hur man skulle leva för att uppnå den smala kropp genom att frivilligt hänge sig åt sjukdomen. Jag läste igenom sidan, och blev ännu mer förfärad när jag läste i gästboken där det var många som lovprisade sidan och tyckte om tipsen och allt som författaren av sidan skrivit. Jag kände mig bara tom när jag läste. Jag tänkte ”Varför?” De målade upp större människor som äckliga och hade bilder som avskräckande exempel. Jag är inte lika stor som många av damerna på bilderna, men jag kände viss avsmak för den som åstadkommit allt. Alla är vackra i sin kropp. Jag läste, jag vet inte om det var på den eller nån annan sida, att de enda som använder inre skönhet är de som är tjocka. Det är också någonting som jag tycker är befängt. Det finns en inre skönhet, och den lyser igenom och gör en människa vacker, oavsett hur denna i fråga ser ut. De som inte är vackra personligheter, utan elaka eller liknande, är bara skal. Tomma utan själ.. Skönheten kommer alltid inifrån, och jag tycker synd om dem som inte kan förstå det utan konstant letar fel på sig själva och på andra. Letar fel i utseendet. En sådan människa kan aldrig finna sann lycka.

Jag är stor, jag äter, jag är glad, jag är lycklig…