Ja, fyra år har snart gått sedan första gången jag fick veta att min mamma hade cancer. Fyra långa år, varav de senaste jag har levt utan henne.
Den 3:e september 2010, klockan åtta på morgonen, dog min mamma. Hon blev 46 år gammal (hon skulle fyllt 47 två veckor senare) och det var alldeles för kort tid. Det är först nu som jag känner att jag börjar kunna gå vidare. Det har varit fruktansvärt och min familj och jag har sörjt henne. Det kommer vi alltid att göra med, men nu måste livet fortsätta! Jag kommer alltid känna att hon saknas mig, men med det helvete vi har gått igenom så måste jag försöka blicka framåt.
Mammas cancer började i äggstockarna. Hon opererade bort hela “paketet” och blev så småningom friskförklarad. Sen kom den värsta smällen: Det har kommit tillbaka. Denna gång satt det i bukväggen och då fanns det ingenting att göra åt det. I bukväggen finns det för många blodkärl så det går inte operera. Samtidigt kunde man inte använda sig av strålning då det var på ett för stort område. Sedan, efter nästan ett år av mediciner, så fick vi i oktober veta att det inte finns någonting mer att göra. Mamma skulle dö och läkarna gav henne fram till jul.
Mamma visade dem! Hon hade det största hjärtat i världen, hon skulle verkligen inte göra en fluga förnär, och hon visade läkarna graden av kämparvilja! Hon höll ut till september, hon levde att uppleva min systers student, men efter det gick det sedan snabbt. Hon tynade bort till halva människan hon var. Det var oerhört smärtsamt att bevittna men det var så verkligheten såg ut för mig och min familj. Till slut fick hon somna in efter många månader av smärta. Det slet sönder mitt hjärta fullständigt men det var bättre än hennes liv som det var. Det var inte värdigt min mamma, att behöva hjälp med att klä på sig och gå på toaletten… Nä! Min mamma förtjänade så mycket mer!! VI förtjänade så mycket mer!
Men som sagt, nu ser inte verkligheten ut så som jag vill. Det är inte lätt. Det är inte alltid roligt. Men det är livet. Jag har så mycket kvar att vara tacksam över!
Om det är någonting som jag vill råda alla till så är det att TA HAND OM VARANDRA! Det är oerhört viktigt och annars kan man ångra sig senare när det är för sent.
