Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till… Det som förtär mig och drar ner mig är något som jag inte kan stoppa. Mina tankar… De vägrar sluta… Jag kan inte stänga av. Det finns inget som är så destruktivt som min egen hjärna…

Men det är ju jag som förser den med bränslet. Den kan inte hantera all information som jag dagligen grubblar över. Den senaste tiden har det verkligen varit en jobbig period, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. I många fall finns det inget jag kan göra utan jag är helt maktlös. Andra delar kan jag påverka, men jag blir orkeslös av det som jag inte kan påverka. Det händer helt enkelt alldeles för mycket på en gång. Men vad ska jag göra? Inget… bara fortsätta försöka. Mer finns inte.

Men hur mycket kan jag orka med? Folk håller på och säga att jag är så stark och jag kan klara vad som helst. Men hur mycket måste jag orka? Hur ofta måste jag låtsas vara glad och positiv, när det enda jag egentligen vill är gråta…? Jag är bara människa…

Sen måste man ju vara försiktig med vad man säger och gör, anpassa sig efter situationen, om det så är på jobbet eller med familj eller med vänner. Man måste ofta bita sig i tungan och svälja det man egentligen vill säga. Min tunga är svart vid det här laget, och jag har svalt så mycket att den bittra smaken inte stör mig längre. Jag har vant mig.

Hur ska man göra för att ta sig ur det djupa hål man gräver ner sig i på grund av sin mest vitala del, hjärnan? Hur ska man kunna bryta den onda cirkel som hela tiden uppstår och aldrig försvinner?

Hur länge måste jag orka?