Sparat under: Mina inlägg | Etiketter: arbete, fritid, hälsa, livet, pengar, skola
Ja, mamma är fortfarande sjuk. Hon får sina cellgifter nu. Har fått två omgångar och vi får se hur många det krävs denna gång. Förmodligen 6 st. Men även då detta tragiska har drabbat min familj, så kan jag inte låta bli att tycka att mitt liv verkar gå i rätt riktning. Mamma har själv sagt att jag ska försöka göra det så bra som möjligt för mig och inte gräva ner mig pga henne. Det är precis så jag tänker agera med. Det är inte så att jag ignorerar problemet, utan jag försöker bara vara positiv.
Jag har nu ett deltidsjobb vilket gör att jag kan betala mina räkningar. Äntligen slipper jag den ständiga oron för att inte ha pengar. Jag behöver inte oroa mig för att jag kanske inte kommer kunna äta en månad. Det är nog det som har hjälpt mig mest den senaste månaden. Jag slipper i alla fall ligga sömnlös över det.
Jag har även tagit nya tag för att förbättra min hälsa. Ska påbörja ett nytt kapitel i mitt liv och jag vet att det kommer fungera denna gång. Jag har så otroligt mycket stöd, och jag har sett verkligheten – svart på vitt. Jag måste göra nåt åt det och kan inte skjuta upp det längre. Det funkar inte. Men som sagt. Jag kan klara det nu. Jag känner mig som en ny Mikkan. Det är svårt att förklara precis hur jag vet att det är annorlunda. Jag bara vet. Eftersom jag bara jobbar deltid så gör det att det blir lättare att fokusera på mig själv och göra det som krävs. Det är lättare nu än när jag studerade. Då hade jag böcker att läsa, uppgifter att lösa… Jag hade ingen riktig fritid eftersom jag hela tiden kände att jag var tvungen att studera… Men så är ju inte fallet nu. Det är en riktigt stor skillnad.
Sen vill jag bara skriva med, att för den som kanske har missat eller undrar över det: Jag skriver kanske någon gång i månaden i denna blogg. Varför så sällan? Jag vet inte. Det kanske blir mer nu när jag har mer tid. Haha!
Ta hand om er alla!
Kram
Sparat under: Jobbigt | Etiketter: cancer, familj, sjukdom, stöd, svårigheter, utmaning
Lite över ett år fick gå, sen kom beskedet igen. Mamma har cancer. Det är andra gången jag hör det nu, och jag måste säga att jag verkligen börjar tröttna på att höra det. Förra gången upptäckte de att hon hade en massa vatten i magen, vilket förmodligen var anledningen till att det spred sig och nu sitter i bukväggen. Pga lokaliseringen så kan de inte operera utan det enda hon kan göra är att få cellgifter. Hon har nu fått sin första omgång och vi får verkligen hoppas att hon kommer svara lika bra på det som förra gången.
Det är jobbigt att höra att en förälder har cancer, och att höra det igen… Suck… Men det finns inte mycket mer att göra åt det än att fortsätta som vanligt. Men familjen är ändå positiv. Det är ingen mening med att gräva ner sig och sluta fungera. Det mår ingen bra av. Risken är att vi kommer vara tvugna att leva såhär resten av våra liv. Det kan vara så att det kommer tillbaka hela tiden, att de aldrig kan få bort det helt. De kan få bukt på det med mediciner, men mer än så är det inte. Det var lite jobbigt att höra, men om det är någon som ska klara det är det min mamma. Hon är en fruktansvärt stark människa, och det finns ingenting som hon inte kan ta sig igenom. Vi kommer finnas där för henne hela vägen och stötta henne så bra vi bara kan, men det finns bara så mycket vi kan göra. Jag är glad att jag kommer kunna lätta på hennes arbetsbörda under tiden hon tar medicinerna. Känns bra att känna att jag kan hjälpa till med någonting, och inte bara stå vid sidan om och se fånig ut…
Nu får vi bara se till att hålla modet uppe och blicka framåt. Det viktigaste är familjen och jag ska göra allt jag kan för att se till att de mår bra.
Jag älskar er!
