Mitt absoluta favoritcitat jag hittat bland alla de hundratals böcker jag läst, är från Thérèse Raquin av Émile Zola.

”Ingenting är så smärtsamt stilla som en höstskymning. Strålarna bleknar i den skälvande luften, de åldriga träden fäller sina löv. Landskapet som stekts av sommarens glödande sol, känner döden komma med den första kylan. Och från himlen kommer fläktar som klagar förtvivlat. Natten faller från ovan och bär med sig svepningar i sitt mörker.”

Så vackert. Så brutalt. Så sorgset. Så underbart.